!documentstyle(11pt,a4,par)
!author !title> !date % En m}nad kvar till julafton !begin !maketitle % Skriv ut f|rfattare mm. !begin % I abstract beh|vs av n}gon anledning noindent !noindent Kl{mmig sammanfattning kan skrivas h{r -- om man vill. Egentligen beh|vs varken !verb+!title+, !verb+!author+ eller abstract i article stilen. Man kan ta med dem om man vill. !end !section* M}nga oroliga m{n foro bort fr}n med Bue och Vagn och hade ingen lycka i Hj|rungav}g; andra f|ljde Styrbj|rn till Uppsala och f|llo med honom. N{r det spordes hemma att f} voro att v{nta tillbaka, blev sorgekv{den framsagda och minnesstenar resta, varp} allt f|rst}ndigt folk var |verens att det var b{st som skett, i det man nu kunde hoppas p} mera stillhet {n f|rr och f{rre {goskiften med eggj{rn. Det blev nu ymniga }r, b}de med r}g och sill, och de flesta trivdes gott; men de som tyckte att gr|dorna kommo l}ngsamt foro till England och och hade god h{rnad, och m}nga stannade d{r ute. !subsection* Nu hade rakade m{n b|rjat komma till Sk}ne, b}de fr}n saxarnas land och fr}n England, f|r att predika den kristna l{ran. De hade mycket att tala om, och folk var f|rst nyfiket och lyssnade g{rna; och kvinnor funno det n|jsamt att doppas av fr{mlingarna och f} en vit s{rk till sk{nks. Men snart hade fr{mlingarna ont om s{rkar och folk upph|rde att lyssna till deras predikningar, som f|ref|llo tr|ttsamma och f|ga trov{rdiga; dessutom talade de ett hackigt tungom}l, som de l{rt sig i Hedeby eller p} de v{stra |arna, och tedde sig d{rf|r barnsliga till f|rst}ndet. !subsubsection* Det gick d{rf|r sm}tt med kristnandet; och de rakade, som talade myc!-ket om frid och som |ver allt annat voro uppt{nda av v}ldsamhet mot gudarna, grepos stundom av religi|sa m{n och h{ngdes upp i heliga asktr{d och fingo pilar i sig och g}vos }t Odins f}glar. Men andra, som n}tt norr!-ut till g|ingarnas skogar, d{r f|ga religion fanns, h{lsades med gl{dje och leddes bundna till marknader i Sm}land och byttes bort mot oxar och b{verskinn. Som tr{lar hos sm}l{nningarna l{to n}gra h}ret v{xa och k{nde sig missn|jda med Jehovah och gjorde gott sk{l f|r sig; men de flesta fortsatt att vilja st|rta gudarna och doppa kvinnor och barn, hellre {n att bryta sten och mala korn, och v}llade sina husb|nder s} stor f|rtret, att g|ingarna snart inte kunde f} ett par tre}rs sm}landsoxar f|r en fullgod pr{st utan en mellangift av salt eller vadmal. D} r}dde d}ligt hum|r mot de rakade i gr{nstrakterna. !section* En sommar hade bud g}tt runt hela Danav{lde att kung Harald Bl}tand anammat den nya l{ran. I sina unga dagar hade han gjort ett f|rs|k och hastigt }ngrat sig; men nu var han p} allvar g}ngen |ver. Ty kung Harald var nu gammal och hade l{nge pl}gats av sv}r v{rk i sin rygg, s} att han haft ringa gl{dje av sitt |l och sina kvinnor; och kloka biskopar, som kejsaren s{nt, hade nu gnidit honom med bj|rnister, som st{rkts med apostlanamn, och svept honom i f}rskinn och givit honom signat |rtvatten i st{llet f|r |l och tecknat kors mellan hans axlar och l{st m}nga dj{vlar ur honom, tills v{rken g}tt bort och kungen blivit kristen. Gudsm{nnen hade d{rvid lovat att v{rre el{nde skulle drabba honom, om han }ter hemf|lle }t blot eller visade sig ljum i tron. D{rf|r befallde kung Harald, sedan han blivit r|rlig igen och kunnat taga till sig en ung morisk slavinna, som Olof med [delstenarna, konung av Cork, s{nt honom som v{ng}va, att allt folket skulle l}ta sig kristnas; och ehuru s}dant tal tycktes s{llsamt fr}n den som sj{lv h{rstammade fr}n Odin, lydde m}nga hans p}bud, ty han hade styrt l{nge och med lycka och hade d{rf|r mycket att s{ga i landet. Han lade de h}rdaste straff p} dem som buro hand p} pr{ster; och i Sk}ne tilltogo nu dessa i antal och kyrkor byggdes p} sl{tten; och de gamla gudarna b|rjade komma ur bruk utom i sj|n|d och vid kreaturssjukdom. Men i G|inge skrattades mycket }t allt detta. Ty folket i gr{nsskogarna hade l{ttare f|r att skratta {n det f|rst}ndiga folket p} leran, och }t kungars befallningar skrattade de mest. I de trakterna n}dde f} m{ns makt l{ngre {n deras h|gra arm, och fr}n Jellinge till G|inge var l}ng v{g {ven f|r de st|rsta kungar. I gamla dagar, p} Harald Hildetands och Ivar Vidfamnes tid och dessf|rinnan, hade kungar brukat komma till G|inge f|r att jaga vildoxar i de stora skogarna, men s{llan i andra {renden. Sedan dess hade vildoxarna tagit slut, och kungars bes|k med dem; och om nu n}gon kung retade upp sig |ver oh|rsamhet eller mager skatt och hotade att komma dit, brukade han f} det svaret, att inga vildoxar synts till i trakterna, men att man skulle underr{tta om s} skedde, och taga v{nligt emot honom d}. D{rf|r var det sedan l{nge ett st{v hos gr{nsborna, att bland dem skulle ingen kung komma f|rr{n vildoxarna kommo tillbaka. S} f|rblev allt som det varit i G|inge, och ingen kristendom kom i g}ng d{r. De pr{ster som f|rs|kte sig dit s}ldes fortfarande |ver gr{nsen; men somliga g|ingar tyckte att man r{tteligen borde sl} ihj{l dem p} fl{cken och b|rja krig mot det n{riga folket i Sunnerbo och Allbo, emedan sm}l{nningarnas pris inte gav sk{lig f|rtj{nst p} handeln. !end